I den tredje delen av boken träffar Sara den svenske journalisten som heter Dan Eriksson. Han har nyss förlorat sin hustru, Carin, i en tragisk bilolycka. Sara blir förälskad för första gången i sitt liv och vågar öppna sig själv och låta honom upptäcka den kvinna som finns inuti henne. Han pratar också mycket om sig själv och detta lurar Sara som börja älska honom på allvar.
Dan bjuder hem Sara till sig och där pratar dem om många olika saker, men också om hans lillebror, Jonas, som har haft problem för att han varit med i en högextremistisk organisation. Hon vet inte att detta snart ska påverka hennes liv på ett negativt sätt, eftersom hon är så upptagen med sina känslor för Dan.
Under tiden bestämmer sig Mimmi att flytta till USA, Atlanta, för att bo tillsammans med sin pojkvän, Fekade, men plötsligt slutar Dan att ringa till Sara trots sina löften. Hon blir jätte besviken på honom och eftersom Mimmi redan lämnat landet känner hon sig ensammast i hela Sverige.
Allt som händer härifrån blir en ny värld för Sara. Hon dras oundvikligen in i en värld av hot och våld och tryggheten som hon hade känt förut försvinner ögonblickligen. Hon blir hotad av en man som kallar henne ''negerhora'', han ringer till henne hela tiden och kommer även till hennes jobb för att skrämma henne. Sara blir livrädd och sticker en kniv i honom och efter detta försvinner hon.
Mimmi blir så orolig för hennes skull och därför skickar hon ett brev till Dan som gör honom irriterad , men han känner ändå respekt för hennes beslutsamhet. De hittar Sara i en park i Stockholm och tar henne därifrån. Hon visade inget tecken på att hon var medveten om sina vänners närvaro. En kort tid senare reser de till Kivik där de försöker rädda Sara som var apatisk och betedde sig som ett autistiskt barn.
Mimmi skickar hem Dan till hans barn och åker själv tillsammans med Sara tillbaka till Stockholm. Hon lämnar henne där igen och hoppas att Sara ska söka hjälp för att behandla sin depression, men det gör hon inte. Istället väljer hon att åka till Etiopien och där upptäcker hon att det inte finns något riktigt liv kvar för henne.
Hon går tillbaka i tiden igen och tänker på sin syster som blev torterad i fängelset och dog på grund av någonting som hon inte hade gjort, det var Sara som var involverad i ungdoms-rörelsen, inte hon. I samma sekund som Sara dör förebrår hon sig själv för att hon inte hade varit tillräckligt stark för att kämpa på med livet, hon förstår att hon kunde ha gjort mycket mer. I hela sitt liv hade hon känt sig skyldig för sin systers död och ingen hade kunnat hjälpa henne, därför kom hennes liv att sluta på ett så tragiskt sätt.
Även om författaren inte har svenska som modersmål har hon lyckats skriva boken på ett poetiskt sätt som ger läsaren en fin inblick i den etiopiska naturen kring Tanasjön, Blå Nilen och staden Debre Marcos. Hon relaterar också till intressanta händelser i den moderna etiopiska historien, åren då diktaturen styrde landet.
Författaren Yeshiwork Wondmeneh har bott i Sverige sedan 1978 och arbetar som utredare på Svenska Kommunalarbetareförbundet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar