Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Astrid

Astrid var en gammal kvinna som levde på sina minnen i ett stort hus.
Hon levde som en enstöring tillsammans med minnen från sin första kärlek som dog
Genom en olycka och sin döda barn och minnena från sin man som hon hade aldrig älskat
Och nu log på långvården och väntade på att dö .
Då Veronika flyttade in i huset alldeles bredvid henne så började sakta att bry sig om
Veronika, och Veronika gav åt henne nya perspektiv om livet så Astrid utvecklades mycket
och gjorde saker som hon hade aldrig gjort till exempel klädd sig en badräck, en tiol. gå till
restauranger, lyssna på musik med mera. Veronika betydde så mycket för Astrid eftersom det
var enda väninna som hon kunde ha i hela sitt liv, som kunde ge tid och lyssna på henne .
Man kan säga att Astrid kunde dö lycklig.

10-11-22

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

25 Oktober 2010

Loggbok.

I dag sista timmen av lektionen gick vi i genom romanen vi håller på med. Nu är den läst ut och vi skall göra en fortsättning på den huvudperson vi valt att skriva om.
Jag tycker det är en djup bok med många detaljerade beskrivningar nästan på allting, ingen direkt händelse så är det i boken, varken spänning eller action, utan en tragisk historia om 2 människor "en ung och en gammal" som flätas samman i en kärlek och vänskap som förändrar deras liv totalt. Man får följa Astrid en 80-årig gammal dam med mörka hemligheter och ett tragiskt förflutet, sen får vi följa Veronika en ung författare med ett helt annat liv än den gamlas. Veronika kommer till en by på landet för att skriva en bok, och om hennes liv berättas ochså att hennes stora kärlek dog i en olycka i havet, och hennes smärta och sorg för att överleva, och om hennes mera kärleksfulla liv, med sin far som hon älskade. Bådas livsöden flätas samman och romanen får ett fint och vackert slut.
Tycker att kärleken beskrivs så vackert i boken och att det är faktiskt sant att när vi väl fått den kan den aldrig tas i från oss. Kärleken är livet och lyckan, utan kärlek skulle vi vara ett tomt skal, en död människa. Så vi skall vara ett gott föredömme och dela med oss av den kärlek vi har i vårt hjärta. Det kan bara ge oss glädje i livet...


Mina 2 citat. Citat 1.

sid.254. Jag skulle vilja att du tänker på mig med ett leende. Kom i håg att där fanns kärlek. Det blev
bara så att jag lät hatet blockera minnerna. Nu tror jag att mitt liv kommer att sluta i ett
slags triumf. Jag har återvunnit kärleken i mitt liv.


Komentat: Vackra ord från Astrid som hon skrev i ett brev till Veronika. Astrids kärlek hade öppnat hennes hjärta, hennes hat var borta och hon hade börjat leva. Därför är det så viktigt att vara rädd om det man har, för livet är skört och inte värt att kastas bort.
Lev i nuet och inte i gårdagen, och kämpa för det man har för kärleken kan aldrig tas ifrån oss.




sid.247 Citat 2.


Och här var den, Astrids plats. Där fanns ingen riktig sten; en liten granitplatta låg platt på marken.
Bara hennes namn och och orden: ... Nu vill jag sjunga dig milda sånger.


Komentat: Veronika besökte sin väns Astrids grav för första gången sen hon for från byn. Hon tog fram 2 bitar jade hon tagit med hem från Nya zeeland. Hon värmde dom mellan sin händer och lade dom på stenplattan, en på hennes grav och den andra på Astrids dotters grav. Veronika satt vid graven och mindes tiden dom fått tillsammans, hur värme, kärlek och vänskap flätade samman dem, och hur viktigt det är att leva.
Glöm ej bort kärleken var Astrids sista ord hon gav Veronika, och hon tog orden med sej genom livet.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Månd. 18/10- 2010 Loggbok.
Har kommit till nästan slutet nu i boken och handlingen har tagit form, man förstår bättre Astrid och Veronika nu och deras liv dom haft. Trots deras olika åldrar och levnadssätt så får dom en stark vänskap, den yngre kvinnan öppnar hjärtat för den äldre och fyller det med kärlek, som hon så länge blockerat i sitt minne. Och Astrid ber Veronika att aldrig glömma kärleken i hennes liv som finns inom henne, och att hon fyller huset hon fått av Astrid som gåva med värme och omtanke, och att kanske små barnfötter kan fylla rummen
så småningom. Jag tycker att kärleken är en gåva vi skall vara rädd om, den kanske inte varar för evig, som i Astrids fall, men fick öppnas i gen av ett varmt och kärleksfullt hjärta som Veronika hade.....


Sid 228-229. Citat 1.

" Du hade rätt", sa Veronika." Det har varit en perfekt dag".
Astrid tittade upp och log. " Jag trodde väl att du skulle tycka om det".

Komentat: Kommer i håg när man varit ute en dag och himlen är blå , man har varit i skogen och njutit av naturen eller plockat bär som Astrid och Veronika gjorde. En perfekt dag då allting känns bra i kropp och själ, en sån dag minns man faktiskt länge. Solen värmen och glädjen av att vara ute är underbar..


Sid. 237. citat 2.
" Jag har tänkt på människorna som bor i de här nya husen", sa Astrid.
" Jag tror att de är gamla. Och jag tror inte alls att de är desperata. Och inte rädda heller.
" Hon gjorde ett uppehåll". jag tror jag vet va de söker.

Komentat: Astrid och Veronika är ute och promenerar på väg till kyrkogården. De passerar en massa moderna byggnader och hus, och vädrar sina tankar om det. Nya hus som äldre människor söker och flyttar in till, dom äldre söker sej till varandra, en plats där andra äldre människor bor. De behöver varandra, och de bor där livet ut.

Jag går på sol,jag står på sol.Jag vet av ingetnting annat än sol.

Det som händer till många som vågar inte att komma fram, som vet inte att fastan i livet finns
svåriheter livet måste gå vidare !

Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där

Inte förrän många år senare fick jag ta jag reda på vad som hade hänt,
men den natten visste jag instinktivt att jag hade förlorat henne för alltid.
Den här är en verklighet som händer till många människor som vet inte det som har tills man har redan förlorat det .

Citat:Nu vill jag sjunga dig milda sånger

I måndags diskuterade vi romanen: Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Jag berättade om två citat som jag hade valt:

"Det enda jag kommer ihåg är min egen ensamhet, min egen sorg. I minnet står jag alltid ensam vid fönstret när hon reser sin väg. Var fanns min far?"

Komentar:- När Astrids mamma dog började då hennes srglig liv. Ingen brydde om henne, ingen skulle veta om hennes ensamhet och sorg. Farsan tog inga ansvar på henne i stället för han misshanlade på henne.

"Det är inte honom jag är rädd för att träffa, sa Astrid, "jag är rädd för att stå anikte mot ansikte med mig själv."

Komentar:- Astrid behandlade illa med sin man efter de gifte sig. Hon tyckte att hon gifte sig med döden. Så en dag Astrids man lämnade sin fru och flyttade till någon annan ställe. Det var
så längre tid att Astrid skulle inte veta eller visste inte var bodde hennes man. Men en dag när hon hade vetat att hennes man ligger i en sjukhuset då skulle hon träffa honom men hon blygades att träffa honom, hon blygades sig själv när hon mindes sin behandling med honom.

Nu vill jag sjunga dej milda sånger.

Loggbok.
månd 4 Okt 2010

I dag på Sv skulle vi göra 2 citat med komentat på boken vi läser. Vi diskuterade i grupp och alla hade hunnit olika långt i boken. Vi berättade om innehavarna i boken Astrid och Veronika och deras olika roller dom har. Intresant och meningsfullt, och man börjar förstå deras trauma bättre och bättre.
Boken har fått en handling nu och den är bra att läsa.

sid.153.

citat 1.

" vill du vara snäll och spela den andra satsen en gång till, Veronika? sa Astrid.
" Bara en gång till". hon sträckte ut handen och lät fingrarna snudda vid midsommarbuketten i den lilla vasen vid bordet.
Medan musiken steg på nytt höll hon blicken fäst på blommorna.


kommentar: Astrid hade vackra minnen av låten som Veronika spelade en andra gång, minnen från hennes mors tid. Hennes mors favorit var andra stycket på låten, och Astrid lyssnade eftersom musiken innehöll all världens skönhet. Den rymde kärlek och ömhet som hon så länge bevarat i sitt hjärta i snart sjuttio år, och blommornas doft som fyllde hela rummet, som blandades med porslinsblommans söta doft.


sid 127.

"När jag steg ut genom porten var världen ett dämpat skymmningsland där människor pulsade i snö till anklarna och lyfte fötterna högt i luften som vadarfåglar.
Gatubelysningen var fortfarande tänd, trots att klockan var nästan tio."


kommentar: När man kommer ut i den första snön som fallit, så andas man in den friska luften och låter flingorna sätta sej på sina axlar, för att sedan borsta bort den med en lätt handrörelse.
Det knastrar under skorna när man går ute, och man hör ett surr av människor som pratar, när man passerar varandra.
Då ljuset är så kort om dagarna på vintern, skall man ta vara på den ljusa tiden på dagen, och vara ute om man kan.