Idag diskuterade vi om en saga som heter, Spelar in lind, sjunger min näktergal? av Astrid Lindgren. Hon är välkända författaren och skrev många böcker, särskilt barnböcker och de är fortfarande populära idag.
När vi pratade om sagan spekulerade vi om Malin, Pompadulla och andra barn som bodde i fattigstugan. Hur såg de ut? Hur gammal kunde de vara? Var Jocke Kis mentalsjuk? Vi lärde oss lite om fattigstugan och hur folk hamnade på ett sådant ställe. Vi pratade om olika svenska dialekter till och med och det var roligt att komma in på ett skidspår. :)
Malin var en oskuldsfull flicka och hon kunde bara tro att livet bli bättre med sin tro och längtan och det handlade inte om bara hennes liv. Hon tänkte om andra barn på fattigstugan så att de också har något vackert, ett träd som sjunger näktergal för dem. Det är vackert och omtänksam att tänka så. Hoppas att hon överlevde långa och kalla vintern med tro och längtan.....
ja det är ett intressant persongalleri som Astrid målar upp precis som du belyser. Blir livet bättre med tro och längtan? Jag upplever att det är väldigt viktigt att känna hopp i tillvaron.
SvaraRadera