Lasermannen

Lasermannen, s. 96

”I praktiken förbjöd det svenska utbildningssystemet friskolor. Målet och drömmen för den socialdemokrati som innehaft regeringsmakten sedan 1932 var att bygga ett enhetligt skolsystem, med lika möjligheter för alla. Men samtidigt tillät detta system ett fåtal undantag. Tyska och Franska Skolan i Stockholm, internat som Lundsberg och Sigtuna ute i landet. Många av den maktbärande eliten kom aldrig ens på tanken att sätta sina barn i den skola som hade byggts upp med jämlikheter som mål. Kungafamiljen, finansfamiljer som Wallenberg, adelssläkter som Watchmeister, diplomater, politiker och även socialdemokratiska statsråd sände sina barn till de privata alternativen.”

Det var intressant att läsa detta. Mitt hemlands skolsystem är baserad på offentliga och privata skolor, och att gå i privat skola betyder varken att man är rik eller att man är adlig. Det verkar inte som det är (eller åtminstone var) så i Sverige. Jag har i alla fall svårt att tänka att de skolorna som Tamas listar blev kvar bara för att de rika skulle ha någonstans att skicka sina barn. Det låter lite som en konspirationsteori. Att privata skolor är ett mycket kontroversiellt ämne i Sverige är den enda slutsatsen jag vågar dra från citatet.

Lasermannen, s. 156

”Och precis i denna stund, när han äntligen hade börjat studerat på universitetet, passade hans pappa på att dö, nästan som om han gjorde det för att jävlas.”

Lasermannen har en mycket egocentrisk syn på världen. Allt kretsar runt honom och han tänker på saker och ting bara i den mån som de påverkar honom. Detta gör honom envis och aggressiv. Det går helt enkelt inte att säga emot honom.

Lasermannen, s. 183

”Den 12 mars 1982 förflyttades John Stannerman från Svea Livgarde. Men han frikallades inte. I stället omplacerades han till Kungliga Livgardets Dragoner, K1, med tjänstgöring på kungliga slottet.

John Wolfgang Alexander Stannermans nya arbetsplats inom det svenska militära försvaret blev Nicodemus Tessins vackra 1700-talsslott i Gamla Stan. John Stannerman placerades några hundra meter bort från Sveriges konung Carl XVI Gustaf och hans brasilianskättade hustru Silvia Sommerlath.”

Vid den tidpunkten där John Stannerman kallades in för värnplikten hade han redan tvångsomhändertagits två gånger och begått ett antal allvarliga brott. Militärerna hade då inte en aning om detta. Man kan minst säga att det fanns brister i kommunikationen mellan myndigheter. Men Stannermans våldsamma beteende fortsatte under lumpen och försvaret fick reda på att något var mycket fel med honom. De bestämde i alla fall att han skulle vakta slottet. Jag tappade haken när jag läste detta.

Lasermannen, s. 210

”De lyckades aldrig definiera om de med invandrare endast avsåg dem som var födda utanför Sveriges gränser, som exempelvis drottning Silvia, Cornelis Vreeswijk och Dagens Nyheters kulturchef Arne Ruth, eller om man bland invandrarna även skulle räkna in dem med minst en utlandsfödd förälder, de som ofta kallades andragenerationsinvandrare. I denna grupp ingick bland annat politikerna Olof Palme och Laila Freivalds, fotbollsspelarna Martin Dahlin och Henke Larsson, journalisten Jan Guillou samt de tre kungabarnen.”

Den viktigaste frågan är inte vem som kallas för invandrare utan snarare innebörden av att kallas för invandrare. Jag förstår behovet för ett ord som beskriver en person som inte är född i Sverige eller vars föräldrar inte är svenska. Men då måste ordet användas bara för att beskriva detta faktum. Om man i stället ska lägga en massa godtyckliga värderingar till ordet så föredrar jag att vi alla bara kallar varandra för människor.