”I kärlekens namn” är en rörande dokumentär om barnaga. De brittiska, rumänska och svenska systemen presenteras och jämförs. Dessutom intervjuas specialister, föräldrar och unga vuxna män och kvinnor som har utsatts för våld som barn.
I Storbritannien har föräldrar rätt att slå sina barn. Det anses nästan vara ett verktyg i uppfostringen. Föräldrarna som intervjuas hävdar att barnaga inte är våld mot barn. Mamman erkänner att hon slår sina barn för att visa dem att de har gjort något fel. Det är med ett syfte. Detta skiljer enligt mamman aga från våld, som är okontrollerat. Sverige är den absoluta motsatsen. Barnaga och barnmisshandel är förbjudna i statens lag och i samhällets moral. Varken föräldrar hemma eller lärare i skolor kan fysiskt bestraffa barn. Rumänien har lagar mot barnaga men i praktiken är den fortfarande vanlig hos rumänska familjer. De driver kampanjer för att främja barnrättigheter.
Jag tyckte att den viktigaste delen av dokumentären var att få höra vad offren till barnaga hade att säga. De berättar om konsekvenserna av att vara slagen och kränkt tidigt i livet av personer som egentligen skulle ha skyddat dem. Lågt självförtroende och svårigheter med att lita på andra människor kan nämnas. Specialisterna påpekar också att barn upplever lika mycket psykiskt trauma och stress från en liten örfil än från brutalt stryk. Det finns alltså ingen ursäkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar