vi är nya svenskar, och en och annan gammelsvensk, som skriver om våra upplevelser i Luleå
onsdag 9 november 2011
I KÄRLEKENS NAMN
Tyvärr, även finns FN:s konvention om barnets rättigheter i världen finns flesta barnen som fick barnaga idag fortfarande. Jag vill upprepa den;
Artikel 191. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och socialaåtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskteller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandeleller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller denena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektivaförfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och demsom har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och föridentifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fallav ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden förrättsligt ingripande.
Filmen var givande för mig.
Hoppas att alla barnets få sina rättigheter i världen!
söndag 30 oktober 2011
Lasermannen
Lasermannen, s. 96
”I praktiken förbjöd det svenska utbildningssystemet friskolor. Målet och drömmen för den socialdemokrati som innehaft regeringsmakten sedan 1932 var att bygga ett enhetligt skolsystem, med lika möjligheter för alla. Men samtidigt tillät detta system ett fåtal undantag. Tyska och Franska Skolan i Stockholm, internat som Lundsberg och Sigtuna ute i landet. Många av den maktbärande eliten kom aldrig ens på tanken att sätta sina barn i den skola som hade byggts upp med jämlikheter som mål. Kungafamiljen, finansfamiljer som Wallenberg, adelssläkter som Watchmeister, diplomater, politiker och även socialdemokratiska statsråd sände sina barn till de privata alternativen.”
Det var intressant att läsa detta. Mitt hemlands skolsystem är baserad på offentliga och privata skolor, och att gå i privat skola betyder varken att man är rik eller att man är adlig. Det verkar inte som det är (eller åtminstone var) så i Sverige. Jag har i alla fall svårt att tänka att de skolorna som Tamas listar blev kvar bara för att de rika skulle ha någonstans att skicka sina barn. Det låter lite som en konspirationsteori. Att privata skolor är ett mycket kontroversiellt ämne i Sverige är den enda slutsatsen jag vågar dra från citatet.
Lasermannen, s. 156
”Och precis i denna stund, när han äntligen hade börjat studerat på universitetet, passade hans pappa på att dö, nästan som om han gjorde det för att jävlas.”
Lasermannen har en mycket egocentrisk syn på världen. Allt kretsar runt honom och han tänker på saker och ting bara i den mån som de påverkar honom. Detta gör honom envis och aggressiv. Det går helt enkelt inte att säga emot honom.
Lasermannen, s. 183
”Den 12 mars 1982 förflyttades John Stannerman från Svea Livgarde. Men han frikallades inte. I stället omplacerades han till Kungliga Livgardets Dragoner, K1, med tjänstgöring på kungliga slottet.
John Wolfgang Alexander Stannermans nya arbetsplats inom det svenska militära försvaret blev Nicodemus Tessins vackra 1700-talsslott i Gamla Stan. John Stannerman placerades några hundra meter bort från Sveriges konung Carl XVI Gustaf och hans brasilianskättade hustru Silvia Sommerlath.”
Vid den tidpunkten där John Stannerman kallades in för värnplikten hade han redan tvångsomhändertagits två gånger och begått ett antal allvarliga brott. Militärerna hade då inte en aning om detta. Man kan minst säga att det fanns brister i kommunikationen mellan myndigheter. Men Stannermans våldsamma beteende fortsatte under lumpen och försvaret fick reda på att något var mycket fel med honom. De bestämde i alla fall att han skulle vakta slottet. Jag tappade haken när jag läste detta.
Lasermannen, s. 210
”De lyckades aldrig definiera om de med invandrare endast avsåg dem som var födda utanför Sveriges gränser, som exempelvis drottning Silvia, Cornelis Vreeswijk och Dagens Nyheters kulturchef Arne Ruth, eller om man bland invandrarna även skulle räkna in dem med minst en utlandsfödd förälder, de som ofta kallades andragenerationsinvandrare. I denna grupp ingick bland annat politikerna Olof Palme och Laila Freivalds, fotbollsspelarna Martin Dahlin och Henke Larsson, journalisten Jan Guillou samt de tre kungabarnen.”
Den viktigaste frågan är inte vem som kallas för invandrare utan snarare innebörden av att kallas för invandrare. Jag förstår behovet för ett ord som beskriver en person som inte är född i Sverige eller vars föräldrar inte är svenska. Men då måste ordet användas bara för att beskriva detta faktum. Om man i stället ska lägga en massa godtyckliga värderingar till ordet så föredrar jag att vi alla bara kallar varandra för människor.
onsdag 19 oktober 2011
Lasermannen
"Först i samband med att tidningar och TV regelbundet börjar använda metaforer som beskriver flyktningar i termer av >flyktinginvasion<, >flyktingström< och >illegala flyktingar<, uppstår ett åsiktsklimat där främlingsfientligt våld för vissa enskilda och grupper legitimeras.
Undrar om dagens medier kan skriva på samma sätt som de gjorde för 20 år sedan. Det blir nog PK. Det är bra att Sverige har fria medier som är inte beroende av något särskild parti. Man ska kunna granska politik och ge rätt information till samhället.
Tänk om medier kan leverera positiva attityder mot invandrare istället för att skylla dem som samhälletsproblem. Det är viktig att vi lära känna varandara och det räcker inte att bara vi, invandrare lär om sverige, kanske svenskar också behöver lära om invandrare.
Citat 10: sidan 364
"Den 22 juli, på ett möte i Marstrand, berättade Vivianne Franzén om ett påstått ritualmord i Norrland. Hon hävdade att en muslimsk man hade slaktat sin son i Allahs namn. Franzén sparade inte på detaljerna i sitt tal."
Sommaren 1993 började kollapsa partiet, Ny Demokrati. Deras invandringsfrågor väckte många debatter men det gick för långt. Medierna skrev om Ny demokratis hetsmot folkgrupp och folk började vända ryggen åt partiet. Att tala falska saker var inget nytt för det här partiet.
Sverige kan vara förebilden som ett fungerande demokratiskt land. Den svenska yttrandefriheten är stark och speciell. Det ska vara högt i tak med ärliga dialoger.
söndag 16 oktober 2011
Språkporten: Kapital 5 Språket
Språkporten sid 206-229
onsdag 12 oktober 2011
Lasermannen
Kjell Öberg slogs länge av hur ointressant "invandrarfrågan" var i Sverige trors att hundratusentals människor invandrat sedan sndra världs kriget.
"Invandrarfrågan var ingen A-fråga. Det var ingen B-fråga heller och ingen C-fråga. Det var ingen fråga alls", konstaterade han.
"De främlingsfientliga rörelsenas framväxt - allt kommer som en överraskning. Ändå har rötterna till det vi ser idag hela tiden funnits i landet."
Kjell Öberg ledde diskrimineringsutredningen då och sedan belv han invandrarverkets förste chef. Han insåg att det fanns problem med invandringspolitik. Idag, 20 år senare säger vi samma sak igen. Ännu flera invandrare och ännu tydligare främlingsfientligheten och man får inte prata om invandring utan att man är kopplad till rasister och anti-rasister. Varför får man inte diskutera? Diskution mellan människor och att man bryr sig om samhället är positiva saker. Var är yttrandefriheten? Vad har politikerna gjort de 20 år? Vi måste kunna integrera och jag antar att det är som politiker försöker göra. Det är förtfarande "svenskar" och "invandrare" men det är VI(både svenskar och invandarar) måste förbättra och utveckla Sveriges välstånd, elle hur?
Vi måste kunna prata om problem utan att kategorisera varandra, alla vill ha bättre och tryggare samhället, tycker jag.
Lasermannen
Carl Bildt besvarade de flesta frågorna. Hans budskap var klart. Det finns problem i Sverige, med det handlar mer om rädsla och fördomar än rasism. Botemedelet är möten och samtal:
"Ju längre bort ifrån det kommer och ju mer annorlunda de är, ju räddare blir man intill dessa att man har träffat på det själv och ser att det inte är något att var rädd för."
Jag tog ut det här citatet från Carl Bildts tal 1992 i Rinkeby. Han som statsminister då, erkände att det fanns rasism i Sverige men tillade han att Sverige var in sin huvuddel ett öppet och tolerant samhälle. Samma år vid något annat tillfälle uttryckte han sig så här, "Men jag menar att vi måste vara försiktiga när vi använder ordet rasister. Rasisterna är få. Människor med fördomar och rädsla, de är däremot många”.(sidan 267)
"Aldrig tidigare hade en svensk statsminister vänt sig i direktsändning till svenska folket i en enskild fråga."(sidan 321)
1991 tog borgerliga partier över regeringen från Socialdemokraterna. Ny demokrati, ett främlingsfientligt parti kom in i riksdagen. Lasermannen jagade och sköt invandrare. Jag kan bara anse att samhället såg kaos ut då. Att byta regeringen från vänster till höger var en stor förändring, folk hade förhoppningar till något nytt och bättre. Det fanns säkert de som vara besvikna och oroliga för förändingen.
Personligen tycker jag att det var polisens jobb att sköta Lasemannen och inte regeringen. Men regeringen var tvungen att ingripa i situationen eftersom det hade gått för länge utan att polisen grep gärningsmannen, och folk kunde inte härda ut längre. Det var inte bara invandrare som var rädda, svenskar var också rädda i det otrygga svenska samhället. Folk behövde någon effektiv åtgärd från garanterade stället, regeringen.
Det är intressant att läsa Lasermannen och jag lär mig mycket om Sverige då och nu. Man kan jämföra Ny demokrati och Sverigedemokraterna och hur såg svenskt samhället ut 1990-talet och 20 år efter.
måndag 10 oktober 2011
Lektionerna sker på bloggen denna vecka
Måndag: Skriv din läslogg på bloggen.
Tisdag: Kommentera två andra läsloggar.
Fredag: Skriv en reflektion utifrån texterna i boken på bloggen.