Idag diskuterade vi om filmen (Jänets änglar). Det var bra filmen och spännande. Filmen handlade om tre kvinnor kände sig ensamma och tråkiga i livet. De hette Mona, blondi och Annbritt. De var arbetskollegor i SSAB och hade tillsammans i bandet. De sjöng och spelade musiker jättebra. Mona var en missbrukare och hon hade en son. Hon var ensamma mamma och kände desperation. Hon brukade arg med Blondi och hon hade dålig humor. Blondi hade en lillebror och hon tog hand om honom. Han hette Stefan och han kunde inte prata. Han tycker om sin syster för att hon var jättesnäll. Blondis mamma bryr inte så mycket om honom. Blondi hade en pojke, de jobbade tillsammans. Hon var gravid men mannen inte var redo bli pappa. De ville ta bort barnet men Blondi behöll det. Anbritt tog hand om sin pappa och hennes pappa dög i julafton. Hon var jätteledsen.
Miljö i filmen är social samhället: Fabrik, hus, bar, sjukhus, och natur. I Norrboten tog filmen. Det var kallt, mörkt, mycket snö, och lugn.
Det fanns en begravning i kyrkogård när Anbritts pappa dög. Det är olika begravning i olika länder. De kastade rosor och sjöng. Han lag i kista. I mitt land är det komplicerat begravning eftersom tusen människor ska komma i begravning och de dansar, sjunger i tre eller en vecka. Det kostar mycket begravning i mitt land. De bygger gravsten jättestor samma som hus.
Tre kvinnor ville åka resa till utomland och glömma alla problem. De ville bra liv men de såg bakåt därför de kände ledsna. Jag tycker att om man vill bli glad och trivs i livet måste man se framåt. Igår var historik men imorgon är en dröm och en kämpe. Man kan bli ledsen om man kommer ihåg bara ledsnande saker. Vi kan lära våra misstag från igår och vi ska bli bättre imorgon.
Mona var inte bra mamma. Hennes barn var tyst och ville inte prata med henne. Jag tycker att hon inte spenderade mycket tid till sitt barn. Hon tänker bara på själv. Det är inte bra dricka alkohol och röka mycket för att det inte är bra för hälsa. Hon måste bytta beteende och spendera mycket tid för barnet. Om man har barnet måste man ha ansvar. Föräldrar visar sin kärlek på barnet så de känner inte ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar