Min uppfattning av flimen Järnets Änglar var en film som försöker visa hur man lever i hopp när allt verkar svårt, och flimen gjörde en gänska bra jobb. Den handlar om tre kvinnor allt olika äldre, Mona som har varit gift och är nu skild, Annbritt som ta hand om sin far och Blondie som är fortfarande ung och vill ta hand om sin lille bror. Alla har olika sätt att visa deras kärlek och all har olika drömmer som hjälper dem genom livet när det blir dåligt. Men alla svara till kärlek på oliks sätt också.

Mona har en son som berättar inte så mycket till henne och hon är alltid arg mot sin man som har lämmnat henne för en annan kvinna. Hon bruka klaga och kämpar med andra som säger att om hon vill resa utomland måste hon gör det själv och att hon måste ta hand om sin son bättre för han behöver en mor. Hon träffa en man som vill resa med henne till Turkiet och tycker att hon är vacker och underbart men hon är så arg mot alla att hon inte ser kärlek framför sig.

Annbritt förlorar sin far som har alltid varit där för henne och när hon träffar en man som älskar hon, hon tar chansen att bli lycklig. Hon är stark och självstandig. Hon är glad men sin sätt på liv och uppskattar vad hon har. Även då hon inte verkligen älskar Mikael, hon vet att kärlek kommer. Hon vill inte vara ledsan hela livet och låt kärlek kommer i hjartat.

Blondie har sin lille bror men alltid önska för mer om livet. Hon vill bli sångare och föjla sin dröm men dröm är allt för henne. Hon tycker att om hon utföra sin dröm livet ska bli bättre. Hon träffar en man och det blir dåligt, han ville inte ha barn när hon blir gravid. Hon tog chansen men det gör inte.

På slutet av film förstår alla kvinnor att dem ha varandra, att kärlek finns i famijen och vänner. Filmen gjorde en bra visning av det, men jag tycker att det var lite mörk och ledsan. Det vissar inte riktig djup käraktär eller historia, men för vad det var det var bra.