Vi tittade på "uppdrag granskning" och det handlade om upprör som hänt i Backa, Göteborg. Folk som bor där skyller på andra generationer av invandrare, samtidigt skyller ungdomar på politikernas/polisens dåliga insatsningar.
Bostadsområdet är stökigt och folk känner sig otrygga att bo kvar och många vill bara flytta till någon annanstans. Det händer en hel del i stan som brända bilar, skottlossningar och rån etc. Man ser att samhället har tappat greppet men personligen tycker jag att det är individernas ansvar att ta hand om sitt liv. Vem vill bränna upp någon annans bil? eller kasta en sten på bakfönstret bara för att man kör BMW? Det är helt bisarr.
I debatten pratade de om att politikerna inte satsar tillräckligt på ungdomar och det verkar som att det är det största problemet för dem. Det finns inte tillräckliga fritidsgårdar så att de kan umgås med sina kompisar. Jag tycker att ungdomar har för mycket friheter utan att ta nån ansvar och det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn på första hand, inte lärare, grannar, polisen eller kompisar med varandra. Familjens bakgrund och förhållandet mellan barn och vuxna kan påverka väldigt mycket på barn och hur de växer upp i Sverige. Kommer andra generationer av invandrare växer upp som svenskar eller som deras föräldrarnas nationaliteter? Det kan vara helt olika på grund av kulturer och religioner men vissa människor har svårt att vara som de är och hitta vem de är.
Jag tyckte att de flesta debattörerna uttryckte ganska partiska åsikter. De pekade fingret antingen åt ungdomarna eller polisen eller politikerna. Även mopederna kom in i diskussionen. Problemet ligger faktiskt hos alla. När en ungdom väljer att bränna en bil istället för att gå i skolan är det inte bara hans eller hennes fel. Det finns en kedja av människor i den ungdomens liv som förmodligen kunde har gjort något för att påverka det valet. ”När man inte är en del av lösningen är man en del av problemet” skulle jag vilja sagt.
SvaraRaderaHej Susana!(antar jag) Kul att du är här! :)
SvaraRaderaJa, jag tycker det också som du säger, problemen ligger hos alla och alla har ansvar för sitt eget liv så att samhället kan funka bra. Det är viktigt att tänka på den onda kedjan påverkar alla människor och det är svårt att ligga vem som har ansvaret till ett sånt stort problem.
Men jag faktiskt tycker att det är ju föräldrarna som har det största och tyngsta ansvaret till sina barn. Man ska inte tappa greppet om sina barn. Som en förälder känner jag att uppfostra barn är en oupphörlig uppgift. Jag vill att de ska må bra, ha kul i livet, vara bra människor mot själva och andra och så vidare. Då måste jag och min man försöka göra/visa/lära gott vi kan för att de ska ha det bra. Det är vårt ansvar. Man kan börja påverka samhället lite i taget, till exempel om vi tycker att det finns ett problem på förskolan då pratar med rektorn direkt. Det är självklart att föräldrar bryr sig om sina barn men för att vara engagerade föräldrar måste vi verkligen vara tänka på deras framtiden och kämpa för det bästa som vi tror på. :)
Hej Chika!
SvaraRaderaJag håller med. Familjen är den första sociala gruppen man är en del av och all uppfostring måste börja där. Alla barn har rätt till en vårdande och stimulerande miljö och familjen har det första ansvaret i detta.