Nu vill jag sjunga dig milda sånger

25 Oktober 2010

Loggbok.

I dag sista timmen av lektionen gick vi i genom romanen vi håller på med. Nu är den läst ut och vi skall göra en fortsättning på den huvudperson vi valt att skriva om.
Jag tycker det är en djup bok med många detaljerade beskrivningar nästan på allting, ingen direkt händelse så är det i boken, varken spänning eller action, utan en tragisk historia om 2 människor "en ung och en gammal" som flätas samman i en kärlek och vänskap som förändrar deras liv totalt. Man får följa Astrid en 80-årig gammal dam med mörka hemligheter och ett tragiskt förflutet, sen får vi följa Veronika en ung författare med ett helt annat liv än den gamlas. Veronika kommer till en by på landet för att skriva en bok, och om hennes liv berättas ochså att hennes stora kärlek dog i en olycka i havet, och hennes smärta och sorg för att överleva, och om hennes mera kärleksfulla liv, med sin far som hon älskade. Bådas livsöden flätas samman och romanen får ett fint och vackert slut.
Tycker att kärleken beskrivs så vackert i boken och att det är faktiskt sant att när vi väl fått den kan den aldrig tas i från oss. Kärleken är livet och lyckan, utan kärlek skulle vi vara ett tomt skal, en död människa. Så vi skall vara ett gott föredömme och dela med oss av den kärlek vi har i vårt hjärta. Det kan bara ge oss glädje i livet...


Mina 2 citat. Citat 1.

sid.254. Jag skulle vilja att du tänker på mig med ett leende. Kom i håg att där fanns kärlek. Det blev
bara så att jag lät hatet blockera minnerna. Nu tror jag att mitt liv kommer att sluta i ett
slags triumf. Jag har återvunnit kärleken i mitt liv.


Komentat: Vackra ord från Astrid som hon skrev i ett brev till Veronika. Astrids kärlek hade öppnat hennes hjärta, hennes hat var borta och hon hade börjat leva. Därför är det så viktigt att vara rädd om det man har, för livet är skört och inte värt att kastas bort.
Lev i nuet och inte i gårdagen, och kämpa för det man har för kärleken kan aldrig tas ifrån oss.




sid.247 Citat 2.


Och här var den, Astrids plats. Där fanns ingen riktig sten; en liten granitplatta låg platt på marken.
Bara hennes namn och och orden: ... Nu vill jag sjunga dig milda sånger.


Komentat: Veronika besökte sin väns Astrids grav för första gången sen hon for från byn. Hon tog fram 2 bitar jade hon tagit med hem från Nya zeeland. Hon värmde dom mellan sin händer och lade dom på stenplattan, en på hennes grav och den andra på Astrids dotters grav. Veronika satt vid graven och mindes tiden dom fått tillsammans, hur värme, kärlek och vänskap flätade samman dem, och hur viktigt det är att leva.
Glöm ej bort kärleken var Astrids sista ord hon gav Veronika, och hon tog orden med sej genom livet.