Nu vill jag sjunga dej milda sånger.

Loggbok.
månd 4 Okt 2010

I dag på Sv skulle vi göra 2 citat med komentat på boken vi läser. Vi diskuterade i grupp och alla hade hunnit olika långt i boken. Vi berättade om innehavarna i boken Astrid och Veronika och deras olika roller dom har. Intresant och meningsfullt, och man börjar förstå deras trauma bättre och bättre.
Boken har fått en handling nu och den är bra att läsa.

sid.153.

citat 1.

" vill du vara snäll och spela den andra satsen en gång till, Veronika? sa Astrid.
" Bara en gång till". hon sträckte ut handen och lät fingrarna snudda vid midsommarbuketten i den lilla vasen vid bordet.
Medan musiken steg på nytt höll hon blicken fäst på blommorna.


kommentar: Astrid hade vackra minnen av låten som Veronika spelade en andra gång, minnen från hennes mors tid. Hennes mors favorit var andra stycket på låten, och Astrid lyssnade eftersom musiken innehöll all världens skönhet. Den rymde kärlek och ömhet som hon så länge bevarat i sitt hjärta i snart sjuttio år, och blommornas doft som fyllde hela rummet, som blandades med porslinsblommans söta doft.


sid 127.

"När jag steg ut genom porten var världen ett dämpat skymmningsland där människor pulsade i snö till anklarna och lyfte fötterna högt i luften som vadarfåglar.
Gatubelysningen var fortfarande tänd, trots att klockan var nästan tio."


kommentar: När man kommer ut i den första snön som fallit, så andas man in den friska luften och låter flingorna sätta sej på sina axlar, för att sedan borsta bort den med en lätt handrörelse.
Det knastrar under skorna när man går ute, och man hör ett surr av människor som pratar, när man passerar varandra.
Då ljuset är så kort om dagarna på vintern, skall man ta vara på den ljusa tiden på dagen, och vara ute om man kan.