PERSONBESKRIVNING, Nu vill jag sjunga dig.

Astrid var en 80 åring gammal kvinna och under största delen av hennes liv har hon varit ensam. Hon verkade nästan plågsamt utlämnad en kutryggig gestalt. Astrid hade en tragisk uppväxt och hennes liv hade stark präglat av ensamhet, sorg och förtvivlan. Hon brukade ofta använda tjock mörk kappa och gummistövlar. Hon hade dålig sikt i ögonen. Eftersom hon var ensam nästan sitt hela liv så hon blev expert på ensamhet och blev bra att behålla sina hemligheter.
Astrid förlorade sin mor när hon var barn och började då hennes sorglig liv. Hennes mor var en glad och positiv kvinna och hade goda minnen av henne. Astrids far var en bonde och när han var hemma pratade han aldrig med sin dotter. Han förstörde också sin dotters ungdom och därför Astrid fick djupa sår i sin själen. Astrids farfar dog innan hon föddes. Hon hade inga minnen av sina morföräldrar men hon visste att mormor hade dött rätt snart efter mor och morfar bodde i Stockholm och Astrid träffade honom efter sin mor dog men han tog inte ansvar för henne.
När Astrid var sjutton hittade hon sin käresta som hette Lars och hon brukade bli glad när hon träffade honom. Men tillslut fick hon inte sin älskade. När hon blev 18 år tvingade hon gifte sig med en annan man av sin far. Astrids man var kortväxt och i tjugofem års ålder. Men hon tyckte att hennes man gifte sig med egendomen, marken och släcktnamnet. När hon gifte sig med honom dog hon kroppsligt. Hennes man var en sådan obetydlig man tyckte Astrid. Han blev också aldrig en riktig man för Astrid.
Astrid hade en dotter som hette Sara men en sommarkväll dödade hon själv sin dotter och hon dog också den där kvällen tyckte hon. Astrids farfar som hette Karl och han som köpte en gravplats där Astrid begravde sin dotter. Och Astrid valde sin gravplatsen till vänster av Sara och hon tyckte det var hennes hem. I berättelsen författare har beskrivit att Astrid älskade mycket sin dottern men varför hon dödade sin dottern det står inte i romanen.
Slutet av sin liv Astrid fick en vän som hette Veronika och hon hade hyrt ett hus brevid Astrid så hon blev hennes granne och när Astrid började omgås med Veronika började hon bli medveten om vardagen. Tiden gick och vänskapen mellan de två kvinnorna blev till ljus. Astrid började att berätta sin hemligheter för Veronika. Vänskapen öppnade hennes sinnen. Veronikas vänskap hade öppnat hennes hjärta. Men när Veronika klarade sin ärende for hon tillbaka hem till Nya Zeeland men smärtade i hennes hjärta att lämna Astrid åt sitt öde. Astrid skrev ett brev till Veronika innan hon for sitt hem och där tackade hon för allt till Veronika. När Veronika kom tillbaka till Astrids byn igen var då ingen kvar i Astrids hus. Astrid flyttade till eget hem där bodde sin käraste dotter.