11 Okt. Citat 1. sid. 214.
När den gamla kvinnan andades lugnt och så ut att inte vara rädd lättade Veronika gradvis sitt tag om hennes axlar tills hon stödde henne enbart med handen mot nacken och slutligen med bara fingertopparna.
Komentat: Astrid försökte lära sej simma och nu låg hon bara i vattnet och flöt med Veronikas hjälp. De båda
kvinnorna hade ett samförstånd som bara dom kände. Dom litade på varandra och Astrid njöt i fulla drag.
sid 220. Citat 2.
Veronika hade inte långt till gråten när hon tog emot boken och höll den i händerna.
" Åh, Astrid". Hon böjde sig fram och tryckte en kyss på den gamla kvinnans panna.
" Jag skall skydda och bevara den. Tack"
Komentat: Veronika fick en gammal dagbok efter Astrids mor, som födelsedagspresent. En gåva som Veronika skall bevara ömt. Astrid har haft den i sin ägo sen hon var liten. Den är skriven av hennes mors bläck, präntat in minnen i bladen som finns för evigt. Nu är det Veronikas tur att läsa och förgylla de tomma gulnade sidorna.
Loggbok:
I dag på lektionen blev det att diskutera om " döden" och begravningar. Det kom från ett citat i boken " jag vill sjunga dig milda sånger" och det blev ett samtalsämne hela lektionen.
Hur olika döden kan vara för vissa människor, och hur olika vi reagerar på sorg och smärta.
I ett land i världen är det förbjudet att gråta på begravningar, där skall man skratta och dansa annars stör man själen som ska gå vidare för den döde. Konstiga saker för oss, men naturliga för dem som det handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar