Carl Bildt besvarade de flesta frågorna. Hans budskap var klart. Det finns problem i Sverige, med det handlar mer om rädsla och fördomar än rasism. Botemedelet är möten och samtal:
"Ju längre bort ifrån det kommer och ju mer annorlunda de är, ju räddare blir man intill dessa att man har träffat på det själv och ser att det inte är något att var rädd för."
Jag tog ut det här citatet från Carl Bildts tal 1992 i Rinkeby. Han som statsminister då, erkände att det fanns rasism i Sverige men tillade han att Sverige var in sin huvuddel ett öppet och tolerant samhälle. Samma år vid något annat tillfälle uttryckte han sig så här, "Men jag menar att vi måste vara försiktiga när vi använder ordet rasister. Rasisterna är få. Människor med fördomar och rädsla, de är däremot många”.(sidan 267)
"Aldrig tidigare hade en svensk statsminister vänt sig i direktsändning till svenska folket i en enskild fråga."(sidan 321)
1991 tog borgerliga partier över regeringen från Socialdemokraterna. Ny demokrati, ett främlingsfientligt parti kom in i riksdagen. Lasermannen jagade och sköt invandrare. Jag kan bara anse att samhället såg kaos ut då. Att byta regeringen från vänster till höger var en stor förändring, folk hade förhoppningar till något nytt och bättre. Det fanns säkert de som vara besvikna och oroliga för förändingen.
Personligen tycker jag att det var polisens jobb att sköta Lasemannen och inte regeringen. Men regeringen var tvungen att ingripa i situationen eftersom det hade gått för länge utan att polisen grep gärningsmannen, och folk kunde inte härda ut längre. Det var inte bara invandrare som var rädda, svenskar var också rädda i det otrygga svenska samhället. Folk behövde någon effektiv åtgärd från garanterade stället, regeringen.
Det är intressant att läsa Lasermannen och jag lär mig mycket om Sverige då och nu. Man kan jämföra Ny demokrati och Sverigedemokraterna och hur såg svenskt samhället ut 1990-talet och 20 år efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar