För två veckor sedan började vi diskutera boken ''När bergen andas'' skriven av Yeshiwork Wondmeneh som kom till Sverige från Etiopien 1978. Jag känner att författaren delar många av sina känslor med huvudpersonen i romanen.
Vintern 1983 bestämmer sig Sara Tariku, bara 19 år gammal, att lämna sitt hemland Etiopien för att gifta sig med Abraham, en man i trettioårsåldern, som kom till Sverige på 60-talet. Han är en konservativ man som har stora förväntningar på henne, som traditionell etiopisk hustru. Hon vet inte vad flykten från hemlandet skulle komma att innebära, hon är för ung, en oerfaren person, men hennes stora dröm är starkare än någonsin.
Abraham arbetar på Posten och förut hade han ett förhållande med en svensk kvinna som hette Camilla, med det gick inte som han ville. Så nu känner han att bara ett äktenskap med en etiopisk kvinna skulle kunna uppfylla hans förväntningar. Sara inser direkt att hennes man är en stolt etiopier som ingen rasist kan knäcka men hon börjar också känna sig fångad i ett förhållande som är ordnat på mäns villkor.
Hon går i skolan, jobbar samtidigt på kvällarna och drömmer om en bättre framtid som kan rädda henne ifrån sitt tidigare liv. Det nya landet som Sara lär känna rullas upp parallellt med berättelsen om hennes mor Sefanit, som var tvungen att gifta sig med en okänd pojke i hembyn när hon bara var 11 år gammal.
Sara känner skam och skuld för att hon utnyttjat Abraham och börjar gå på biblioteket och läsa böcker som kan hjälpa henne att lämna verkligheten och göra sig av med smärtan. Samtidigt uppmuntrar inte Abraham henne till att studera vidare och bygga upp ett bra liv för att han tycker att detta är omöjligt för alla svarta som lever i det vita landet. Relationen blir sämre och sämre och gör ont hos båda, men Sara säger ingenting till honom utan försöker istället gömma sina sanna känslor.
Vintern 1987 går Sara till Universitetet för att läsa sociologi och där träffar hon Mimmi Tadasse som kommer att hjälpa henne genom svårigheterna. Sara är en sensibel kvinna som vill hitta en plats och en mening med sin existens i det nya landet men hon har svåra minnen hemifrån och Abraham kan inte hjälpa henne med att komma över dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar