Det är alltid rolig att ser en film som är utspelade i Norrbotten.
Men jag tycker att Järnets Änglar ger en dåligt bilder av norrbottningar kvinnor. Man kan tror att alla kvinnor i Luleå bara röker,drycker och vill har kul med killarna. Med andra ord leva en meningslös liv.
Mona som var i huvudroll hade sjunka i botten för egen hand, hon hade tjorva till sitt eget liv,hon hade inga som helst orsak för att mår dåligt. Hon hade en bra arbete på järnverket med säkert bra lön det skulle hon vara glad för men stället hon drömmer sig bort till ett varm land med snygga killar som skulle roa henne.
Stället för tar hand om sin enda son var hon ute på krogen varenda helg med sina väninnor och sjunde i ett band bara för egen nöja skull.
Blondie var en fin tjej med dålig självförtroende hon hoppade i säng med en kille son knappt kände. Det var allting fin tills han fick hon på smällan. Hon abortera barnet för hans skull. Då ägde hon mera tid till sin lille bror för att fylla i det tomrum som abort gav i sitt liv.
Ann-Britt var än väldigt glad och passionerad kvinna. Det verkade att hon hade massor med vänner, men allting dog tillsammans med pappa bort gång.Hon var dar ensam på Julafton, igen “vän” som hest var dar nar hon behövde som mest en “vän”.
Det var då inte konstig att hon hittade sitt kärlek då mitt i livets kaos. Han kommer precis när hon mest behövde en trygg hamn att ankra.
Allting gott när det sluta gott:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar